Ledarkollen handlar i dag om förlåtelsens kraft, om att Trump har rätt när det gäller Kina, om Annie Lööf, om debatten om EU i Sverige, och om det goda hatet.
Ledarkollen: Är hon en ulv i fårakläder?
Mest läst i kategorin
PS Ledarkollen – Varje dag läser, sammanfattar och serverar Dagens PS de viktigaste och mest intressanta ledarsidorna – både i Sverige och internationellt.
Förlåtelsens välsignelse i en bitter tid
Låt oss starta torsdagens ledarkollen med en enda glittrande mening hämtad från Europas bästa ledarsida, The Guardian: “The ability to forgive is a forgotten virtue in bitter times”
DI: Trump har rätt om Kina
Dagens Industri går på tvären mot all annan etablerad media och vågar faktiskt skriva att Donald Trump KAN ha rätt ibland: “Donald Trump har rätt i sak när han beskyller landet för att sko sig på andra. Peking har systematiskt begränsat tillträde till marknader, stulit företagsidéer, teknik och manipulerat sin valuta sedan inträdet i WTO för 17 år sedan.”
Annie Lööf – en ulv i fårakläder?
Den gamle miljöpartisten Birger Schlaug anar en cynisk dold verklighet bakom Annie Lööf: “Ja, jisses, vi står inför en svår situation. Hur som helst bör alla kort vändas på. Också det där kortet som på framsidan visar en glatt leende drottning med vurm för human flyktingpolitik. På baksidan finns en nyliberal agenda som får den globaliserade sentida kapitalismens ögon att tindra.”
Nyansera debatten om EU
GP skriver om debatten om EU i Sverige: “I Sverige diskuteras fortfarande EU som vore det något ideologiskt fixerat, som man kan vara för eller emot. Ju mer EU desto bättre, eller vice versa. Det börjar bli hög tid att nyansera den debatten.”
Dagens snackis:
Det goda hatet är verkligen avskyvärt. Jag vet. Jag har varit utsatt för det och lever på många sätt i efterskalven av det. Den här gången är det journalisten Joakim Lamotte som blir avfärdad som skadedjur, parasit, rövhatt och jävla idiot. Det är skottpengar på alla fria tänkare i det här landet. Miljöpartisten Leila Ali Elmi, numera i riksdagen, delade glatt inlägget där Lamotte beskrivs enligt ovan och lade för säkerhets skull till “det bästa jag läst på länge.” Tystnaden runt “det goda hatet” äcklar mig in i själen.