Dagens ledarkoll handlar om det politiska läget. Och om hur länge Jan Björklund förväntar sig att folk minns löftena från valrörelsen?
När har vi glömt allt, Björklund?
Mest läst i kategorin
PS Ledarkollen – Varje dag läser, sammanfattar och serverar Dagens PS de viktigaste och mest intressanta ledarsidorna – både i Sverige och internationellt.
Vem tar vem?
DI försöker reda ut begreppet efter valet i söndags: “Idén att S (och MP) ska göra gemensam sak med C och L har fått sin näring av att alliansen är splittrad i regeringsfrågan, i ett läge då de rödgröna är större. Dessutom finns föreställningen att en mittenregering kan bli stabil eftersom det inte är sannolikt att Vänsterpartiet skulle enas med M, KD och SD om gemensamma motförslag, antingen det gäller budgeten eller andra propositioner.Problemet är att det finns avgörande politiska skillnader mellan C och L å ena sidan och S å den andra. Oenigheten är närmast fundamental i centrala frågor.”
Det röda Norrland andas ut
De socialdemokratiska tidningarna i norr andas ut efter valresultatet. NSD kanske har den djupaste sucken: “Valet innebär verkligen inte heller att svensk socialdemokrati är uträknad som politisk kraft. Varje annat parti skulle jubla i högan sky över 28,4 procent. Socialdemokraterna är alltjämt det största partiet i riksdagen. Det kommer att sitta med styråran i många kommuner och landsting runtom i landet. Socialdemokratin kommer att fortsätta att spela en viktig roll i svenskt samhällsliv, även om den inte har samma maktposition som på Tage Erlanders tid. Det betyder dock inte att socialdemokratin ska luta sig tillbaka och känna sig nöjd med tingens ordning. Det gäller att ständigt modernisera och utveckla politik, organisation och ledarskap. Det känns dock som att det finns en bra grund att bygga vidare på.”
Varför fick det trots allt relativt ok för S?
Aftonbladet förklarar i korta rader varför det gick bättre för S än de flesta hade trott: “Det som har fungerat i den här valrörelsen för Socialdemokraterna är i stället det som väljarna har brytt sig om: välfärden. Visst, 28,4 procent är ett historiskt katastrofval men för inte så länge sedan talades det om att Socialdemokraterna hade stöd av runt 23 procent av väljarna.”
Vem tar vem? Del 2
Gefle-Dagblad sätter fingret på exakt det som jag och många andra försökt förklara i ett halvår nu: “Men med omkring 14 procent av väljarstödet finns nu en stabil grund för liberala värderingar i Sveriges riksdag, och dessutom ser det ut som att de liberala partierna blir ytterst viktiga i de kommande dagarnas förhandlingar om regeringsmakten. Socialdemokraterna har ju nämligen inte gjort någon hemlighet av att de gärna söker samarbete med C och L. Bollen ligger alltså hos Annie Lööf och Jan Björklund. Är de villiga att bryta det borgerliga samarbetet och gemenskapen som är Alliansen?”
Dagen Snackis:
Det politiska landskapet… Min fulla övertygelse är och har alltid varit att S, C kanske M och L kommer försöka hitta en lösning över blockgränserna. Det talades om historiens mest omtumlande valresultat men detta är Sverige så det gnisslar ett tag innan allt blir som det var förut. Jan Björklund uttryckte det ogenerat i SVT i går; låt det rinna lite vatten under broarna så får vi lägga allt prestige åt sidan sedan. Det går att översätta till. Vi väntar lite och hoppas att väljarna glömt att vi inte lovade dem något alls innan valrörelsen och att vi kan bryta det vi eventuellt lovade dem. Jag har aldrig varit så glad som i dag att jag inte röstade och inte lät min röst bli en del av det här spelet.