Dagens ledarkoll handlar om Hanif Bali, om när det var svält i Sverige, om vänsterns rädsla för landsbygden, om Centerpartiet och om den svenska skolan.
Ledarkollen: Bisarr fixering vid Hanif Bali
Mest läst i kategorin
PS Ledarkollen – Varje dag läser, sammanfattar och serverar Dagens PS de viktigaste och mest intressanta ledarsidorna – både i Sverige och internationellt.
När det var svält i Sverige
DI sätter sommarens torka i ett historisk perspektiv: “Orsaken till att svälten försvann från Sverige är inte att vädret stabiliserades utan att järnvägen byggdes ut så att hela Sverige kunde leva genom att vara en del av spannmålsmarknaden. Ingen landsända var längre beroende av att vara självförsörjande. Sedan dess har Sverige successivt integrerats med globala livsmedelsmarknader, oftast under starkt motstånd från bondeintressen, försvarsvänner och nationalister som alltid har velat stänga in svensk matproduktion med tullar och regleringar. Men frihandelsvännerna har vunnit och svenskarna har i dag full tillgång till världens kornbodar.”
“Storstadsvänsterns” rädsla för landsbygden
ETC skriver om landsbygden och passar på att lansera ett nytt begrepp, “storstadsvänster.” Ingen är förvånad. Vänstern har en lång historia med att falla samman i bokstavskombinationer och sektliknande enheter. Men Greider skriver bra: “Naturligtvis är landsbygden ingen idyll, lika lite som innerstäder eller förorter. Medelinkomsten är lägre än i städer, det är längre till sjukhus och apotek, lanthandlar går på knäna, polisen orkar aldrig dit, det kostar skjortan att få fiberanslutningar och en evigt haltande kollektivtrafik stressar upp tillvaron. Men landsbygd och glesbygd är fortfarande en stor del av detta land, detta Sverige, ja denna värld, och jag tror att vi alla bär med oss ekon inom oss av denna landsbygd, även de som flyttat till storstäderna”
“Centerpartiet går rakt in i dimman”
Expressen tycker Centerpartiet är på väg rakt in i dimman: “Annie Lööf talar mer än gärna om sin tydlighet och sitt fantastiska ledarskap. Men kanske mest om sin tydlighet.Annie Lööf är jättetydlig, tycker Annie Lööf.Dessvärre är det inte alltid som det glasklara i hennes politik når ända fram till den samhällsintresserade medborgarens medvetandehorisont. Hennes stringens tycks förvridas på vägen och ibland faktiskt förvandlas till rena rama röran.”