Ledarkoll: Älskar alla män militarismen?

Vad händer nu i valrörelsen?

Bawar Ismail på Gefle Dagblad skriver initierat om den stundande valrörelsen. Han gör upp en lista efter att ha sett partiledardebatten i veckan.

“1. Socialdemokraterna kommer att fortsätta skapa konflikt i välfärdsfrågor. Men frågan är om väljarna köper Löfvens svartmålning av de borgerliga motståndarna och SD. Kommer välfärdsstaten verkligen falla ihop om Alliansen tar över makten i september?

2. Migrationen kommer fortsätta dominera dagordningen. Problemet är att både vänster- och högerblocket dras med stora trovärdighetsproblem. Statsministern talar om att föra en ansvarsfull och långsiktig migrationspolitik, som bygger på den tillfälliga lagen som infördes 2015, men har samtidigt gett efter åt Vänsterpartiet och Miljöpartiet i frågan om att låta 9000 ensamkommande från Afghanistan stanna i Sverige.

3. Småpartierna fokuserar på annat. Miljöpartiet gör klokt i att återgå till sina rötter. Språkröret Isabella Lövin har en fördel som andra partiledare saknar och det är att hon är genuin och självsäker i frågor om klimat- och miljöpolitik. “

Män älskar militarism…Eller?

Jag har stor respekt för ETC och deras publicistiska gärning. Men när man försöker framhärda att män skulle älska nationalism och militarism är det något som sjuder hårt i mig. Kom inte och kör det där med mig, Jag är man men jag äger faktiskt rätten att definiera min egen verklighet. Jag är trött på att kollektivt klumpas ihop med enskilda individer.

ETC skriver: ” Nationalism och militarism erbjuder särskilt män en möjlighet att få vara hjältar. Att ifrågasätta de fantasier som torgförs blir kränkande och ett hot mot denna möjlighet.”

Begåvat om VM

The Guardian är min nya mediala favorit. Alltid välskrivet, alltid initierat, alltid otroligt begåvat. Jag håller inte alltid med men det är som det ska vara i en medial demokrati, man läser sådana sidor som gör annat än bara krattar den egna uppfattningen.

Idag skriver man om VM i fotboll på sitt alldeles speciella sätt: “But there are poor reasons to boo them too. Some, in Germany and elsewhere, struggle with the notion of multiple national identities – that people, particularly those with a history of immigration in their family, might feel an allegiance to more than one country. “Integration is supposed to be give and take,” Zelika Baba, a Berlin-based youth worker of Kurdish and Aramaean descent, once told me. “But they just want us to give up our culture. It doesn’t matter how long you’ve lived here – whether you were born here or whether you speak German – you’re always a foreigner. They talk about us, but they never talk with us.”

Dagens Snackis: Den mediala och politiska eliten har haft en tuff tid. När Donald Trump valdes som president skrevs dödsrunor över planeten. Nu ordnar gubben fred med Nordkorea. I land efter land röstar folket “fel”. Ryssland får varenda stort mästerskap som finns och det verkar bara bli svårare och svårare att putsa över verklighetens fasad med mediala lögner. Verkligheten är en stökig jävel. Världen är en galen plats. Vad gör man när fienden visar sig vara något annat än enbart en fiende?