Författaren och skribenten Marcus Birro sammanfattar och kommenterar för Dagens PS räkning morgonens ledarsidor – både i Sverige och internationellt. Ledarkollen i dag fokuserar på FN:s fredsarbete, Sveriges infrastruktur och en kulturministerns “olämpliga” uttalanden.
Ledarkollen: Knytblusar, fred och snabbtåg
Mest läst i kategorin
Är det dags för höghastighetståg nu?
Under min tid i Norrköping pendlade jag till Stockholm under flera år. Det var en tid som prövade tålamodet till bristningsgränsen. Jag har stor respekt för de tiotusentals människor som är beroende av tågen i sin vardag.
Medan vi i Sverige debatterat saken har resten av världen gått till handling. Ungefär så kan man sammanfatta detta med snabbtåg. Vi har stambanor som byggdes i slutet av 1800-talet. Sverige har en infrastruktur som ligger hopplöst efter flera andra europeiska länder.
Nu verkar dock både regering och allians (SD är inte inbjudet till de blocköverskridande samtalen om snabbtågen) överens om att höghastighetstågen behövs. Anledningarna stavas miljö, klimat, befolkningstillväxt och delvis också landsbygdspolitik.
Men mycket återstår att lösa. Exakt hur snabba kommer tågen bli? Hur mycket dyrare brukar projekt av den här storleken egentligen bli?
Dagens Industri skriver i sin ledare: ”Om ett kvarts sekel kommer nära tio miljoner människor att bo i triangeln mellan Malmö, Göteborg och Stockholm. Hur ska de röra sig? Alternativet till mer och snabbare järnväg är dyrt och dåligt: sexfiliga motorvägar och snabb tillväxt av flygtrafiken på Arlanda, Sturup och Landvetter. Ett sådant transportflöde, även med elbil, skapar glesa städer. Rälsburet transportflöde skapar täta och sammanhållna städer, som Stockholm innanför tullarna. De är mer värdefulla, mer attraktiva, har högre tillväxt och är lättare att bygga på ett hållbart sätt.”
“Är det verkligen fred vi vill ha, till varje tänkbart pris?”
Få låtar har gjort lika stort inryck på mig som Imperiets hypnotiska version av Mikael Wiehes gamla progg-örhänge Fred…
Frågan “är det verkligen fred vi vill ha, till varje tänkbart pris?” är både provocerande och reflekterande…
DN skriver om FN:s säkerhetsråd som ska hålla möte på Dag Hammarskölds gamla gård i Skåne. På agendan står missilerna som USA, Frankrike och Storbritannien skickat mot Syrien.
”FN kom till efter andra världskrigets slut, och syftet med organisationen var att verka för hela kartan av mänskliga rättigheter, från rätten att inte leva i slaveri, till yttrandefrihet, till rätten till utbildning” skriver DN.
Samtidigt är det enkelt att se att attackerna mot Syrien, med Natos goda minne, är ett slags brott mot folkrätten. Men finns det situationer där målen helgar medlen, också om medlen är brinnande missiler?
Det är ett slags evigt dilemma som världsledare, presidenter och andra försökt komma underfund med i decennier.
DN avslutar sin ledare: ”Ingen vill ha ett nytt Irak, med maktvakuum och kaos. Att skapa fred är ett grannlaga uppdrag, och kanske klarar inte FN detta. Men organisationen kan åtminstone se till att dess medlemmars egenintressen inte förhindrar att andra krafter griper in. FN måste, kort sagt, sluta stå i vägen för de mänskliga rättigheternas förverkligande.”
Syrligt men ärligt om kulturministern
Ibland kan jag sakna ett innerligt, pulserande och allt annat än strategisk hjärta i opinionsjournalistiken. Svensken älskar sina ljumma tyckare. Det och de som lägger sig nära det perfekt tempererade vinner.
Ibland möter man dock texter som går på tvärs med det där.
Linda Nordlund i Expressen skriver så här, med anledning av den nya sortens plakatpolitik, senaste kännetecknat av framförallt kulturministern och fenomenet knytblusar.
”Det är skillnad på att vara minister och att vara influencer. Det är absurt att det ska behöva sägas, men för att vara tydlig: en minister representerar regeringen och ofta staten Sverige. Bakom sig har ministern därför inte bara ett parti eller ens ett departement – utan hela statsapparaten. Det ställer krav på omdöme och ödmjukhet. Alice Bah Kuhnke verkar inte förstå vad ministerrollen innebär. Gång på gång gör hon uttalanden som i bästa fall är djupt olämpliga, i värsta fall närmar sig tjänstefel.”
Man behöver inte alltid hålla med, men ibland är det skönt att få lite syrlig ärlighet till frukost.
Om domen mot Mälardalens högskola
Smålandsposten skriver om domen som kom igår och som ger en utbytesstudent rätt till ersättning för en undermålig utbildning på Mälardalens högskola. Studenten kom från USA och har slagits för sin sak i över fem år.
Så här skriver SMP: ”Den viktigaste aspekten är fortfarande att man nu slår fast var ansvaret ligger. Studenter är inte kunder i vanlig bemärkelse men det finns en förtroenderelation mellan den som skolar och den som skolas. Att förbruka ett sådant förtroende måste få konsekvenser. I framtiden även för studenter med svenskt medborgarskap.”
Dagens snackis: Framgångssagan Östersunds FK fick igår en rejäl glidtackling. Klubbens karismatiske (jag har träffat honom två gånger, varje gång under flera timmar och vet vilken karisma karln har) ordförande Daniel Kindberg sitter anhållen på sannolika skäl misstänkt för ekobrott.