Svenska kronan - 150 år av nedgång

Fast växelkurs mellan länderna

På så sätt upprätthöll länderna även fasta växelkurser sinsemellan. Sveriges nya hade en myntlag föreskrev att en tiokrona skulle vara värd 1/248 kilo eller motsvarande drygt fyra gram fint guld.

Vem som helst hade också rätt att lämna in obearbetat guld till Riksbanken och få ut motsvarande vikt i guldmynt. För detta tog Riksbanken ut en mindre avgift kallad slagskatt.

Enligt myntlagen var Riksbanken också skyldig att lösa in svenska sedlar mot guldmynt, något som stod tydligt angivet på Riksbankens sedlar

Havererade efter första världskriget

Men den klassiska guldmyntfoten havererade emellertid helt i och med första världskrigets utbrott i augusti 1914. De flesta av världens centralbanker, inklusive Sveriges Riksbank suspenderade då allmänhetens rätt att växla in sedlar mot guld.

Utan krav på guldbackning kunde de krigförande länderna använda sedelpressarna för att finansiera krigsinsatserna, något som ledde till kraftig inflation.

Guldmyntfoten gjorde en kort comeback efter första världskrigets slut. År 1924, efter en kort men djup deflation och efterkrigsdepression då de ”gulaschbaroner” och spekulationsbolag som frodats i avspärrningarnas unkna drivhusklimat vissnat vid mötet med den friska luften lyckades Sveriges Riksbank återställa den gamla förkrigspariteten på 2,48 kronor per gram fint guld.

Börskraschen 1929

Men det dröjde bara några år innan systemet brakade samman igen. Det som utlöste sammanbrottet var den globala depressionen vars startskott var den stora börskraschen i New York i november 1929.

I september 1931 slutade Bank of England att växla in sedlar mot guld. Hela 25 länder följde efter, däribland Sverige.

Efter spekulation mot kronan övergav Sverige guldmyntfoten. Växelkursen blev rörlig, men för att skydda den inhemska köpkraften fick Riksbanken som första centralbank i världen ett prisstabilitetsmål som norm för penningpolitiken, konstaterar Riksbanken i sin historieskrivning.

Kronan skrevs ner 30 procent

Sverige fick rörlig växelkurs och kronan skrevs ned med 30 procent.

Samtidigt deklarerade vår dåvarande finansminister Felix Hamrin att målet för penningpolitiken skulle vara “att med till buds stående medel bevara den svenska kronans inhemska köpkraft”.

1933 knöts kronan till pundet, vilket då inte ansågs vara i motsättning till prisstabilitetsmålet.

Både inflation och deflation skulle bekämpas. Räntan sjönk till allt lägre nivåer under 1930-talets gång.

Sverige klarade sig relativt bra under 1920- och 1930-talet

Det bidrog till att hemmamarknader som byggandet kom igång och motverkade nedgången i ekonomin.

På så sätt klarade sig Sverige undan den kraftiga deflation som orsakade finansiella kollapser och massarbetslöshet i både USA och Västeuropa.

Senare under 1930-talet tvingades allt fler länder, bland dem Tyskland, USA och Frankrike, att ge upp sina valutors kopplingar till guldet.

Men i slutet av det andra världskriget bestämde sig världens länder för att göra ett nytt försök med fasta växelkurser.

Bretton Woods

Vid västmakternas ekonomiska konferens i Bretton Woods, New Hampshire, USA på sommaren 1944, åtog sig USA att upprätthålla en fast växelkurs mellan dollarn och guldet på 35 dollar per troy ounce (1 troy oz = 31,1 gram).

Storbritannien och övriga USA-allierade länderna i sin tur åtog sig att upprätthålla fasta växelkurser mellan sina valutor och dollarn.

Därigenom fick de, om än indirekt, fasta växelkurser även mot guldet. När Sverige gick med i Bretton Woods-systemet 1951 fastställdes en officiell växelkurs på 5,17 kronor per dollar, eller motsvarande 5,82 kronor per gram fint guld.

Förbjudet för privatpersoner att äga investeringsguld

Men till skillnad mot tiden före 1914 hade allmänheten inte samma rätt att växla in sedlar mot guld.

Det var bara centralbankerna sinsemellan som hade rätten att växla in sina innehav av övriga medlemsländers valutor mot guld.

I Sverige var det länge förbjudet för privatpersoner att äga investeringsguld. Det gjorde att företag som präglade medaljer och plaketter av gediget guld fick en ny kundkrets bland svenska småsparare som ville äga guld.   

Bretton Woodssystemet trädde egentligen inte i kraft förrän 1958 då de europeiska valutorna blev fritt växlingsbara (konvertibla) mot dollarn.

Redan vid starten började systemet knaka i fogarna. Kring 1960 vändes överskottet i de amerikanska utlandsaffärerna i ett underskott.

Dels beroende på John F Kennedys ambitiösa välfärdsprogram (”The Great Society”), som hans efterträdare Lyndon Johnson baxade igenom kongressen efter Kennedymordet 1963.

Välfärd, månlandning och Vietnamkrig kostar

Dels på NASA’s rymdprogram med målet att göra en lyckad amerikansk månlandning före 1970, men framför allt var det kostnaderna för kriget i Vietnam som fick USA:s löpande affärer med omvärlden (bytesbalansen) att vändas till underskott.

Dollarns roll som ankare i växelkurssystemet gjorde emellertid att USA i praktiken kunde finansiera Vietnamkriget via de andra ländernas sedelpressar.

USA tvingade Europa att använda sedelpressarna

De västeuropeiska länderna tvingades trycka pengar för att stödköpa dollar, för att på så sätt upprätthålla den officiella växelkursen.

Franska och tyska krav på en amerikansk devalvering klingade ohörda men när den franska centralbanken Banque de France tröttnade och började växla in sina dollarinnehav mot guld blev USA:s ställning ohållbar.

Den 15 augusti 1971 förklarade USA:s dåvarande president Richard Nixon att dollarn inte längre var konvertibel mot guld. Därmed bröts även den sista kopplingen mellan den svenska kronans värde och guldets.

Svenska kronans koppling till guldet försvann

I början av 1973 kollapsade Bretton Woods-systemet helt och de stora världsvalutorna började flyta fritt mot varandra.  Den svenska kronans 100-åriga koppling till guldet var därmed definitivt bruten.

Sedan dess har världsmarknadspriset på guld rört sig fritt mot både kronan, USA-dollarn och andra världsvalutor.

Men de europeiska länderna ville ändå fortsätta med fasta växelkurser mellan sina respektive valutor, främst i syfte att förenkla och underlätta handeln inom den gemensamma europeiska marknaden.

D-marken blev ankare

Lösningen blev ett samarbete kallat ”valutaormen”, där den västtyska valutan (D-marken) fungerade som ankare.

Även EU:s överstatliga jordbrukspolitik (CAP eller Common Agricultural Policy) förutsatte fasta växelkurser för att jordbruksstöd och subventioner skulle kunna fördelas enhetligt och rättvist.

Lösningen blev att införa en europeisk räkneenhet kallad EUA (European Unit of Account) som sedan efterträddes av korgvalutan ECU European Currency Unit) som så småningom omvandlades till dagens euro.

Kronan tappade dramatiskt

Sverige deltog också i valutaormen till en början. Men den kraftiga inflationen i Sverige under 1970-talet, där priser och löner jagade varandra uppåt i en ständigt stigande spiral gjorde efterhand att kronans värde minskade även i förhållande till andra länders valutor.

1976 devalverades kronan med 3 procent mot D-marken.

1977 tvingades Riksbanken devalvera kronan med ytterligare 6 procent och lämnade valutaormen.

Riksbanken beslöt då att i stället knyta kronan till en ”korg” av utländska valutor, viktade efter hur betydelsefulla de var för svensk utrikeshandel. USA-dollarn fick emellertid dubbel vikt i valutakorgen.

Argumentet var att dollarn fungerade som världens ledande reservvaluta samt att olja, pappersmassa och andra viktiga råvaror handlas och prissätts i dollar.

Ytterligare devalvering

Men den höga svenska inflationen fortsatte att sänka kronans yttre värde. År 1981 beslöt den dåvarande borgerliga regeringen att devalvera kronans värde med 10 procent gentemot valutakorgen.

Devalveringarna fick skarp kritik av den socialdemokratiska oppositionen, vilket emellertid inte hindrade den då  nyvalda socialdemokratiska regeringen från att devalvera kronan med ytterligare 16 procent i september 1982.

Den nye finansministern Kjell-Olof Feldt och hans medarbetare hade från början planerat en 20-procentig devalvering, men backade till 16 procent efter ilskna reaktioner från Finland och de övriga nordiska grannländerna vid en hastigt sammankallad konferens på Arlanda några dagar efter regeringsskiftet.

Högsta guldpriset mot svenska kronan

Sedan dess har kronan fortsatt försvagas mot guldet, vars marknadspris i dag ligger på  motsvarande 687 kronor per gram; den högsta noteringen hittills under det här milleniet.

För många nationalekonomer, politiker och centralbankirer framstår den klassiska guldmyntfotens dagar i ett nostalgiskt skimmer (Kallad ”The Good Old Days”, ”La Belle Epoque”, ”Die Gute Alte Zeit”, ”The Gilded Age” eller ”Den Gamla Goda Tiden”, beroende på om det är britter, fransmän, tyskar, amerikaner eller svenskar som talar).

Halvseklet närmast före 1914 var också en tid av spektakulära ekonomiska framsteg, inte bara för Sverige utan för så gott som hela världen.

Comeback för guldmyntfoten?

Finns det då något som talar för en comeback för den klassiska guldmyntfoten?

Många ”guldkramare” på båda sidor av Atlanten förespråkar det, tyst påhejade av stora guldproducenter som Anglo-American i Sydafrika och kanske även Boliden i Sverige.

En ensidig svensk återgång till guldmyntfot är i alla fall så gott som utesluten.

Guldet ägs av världens centralbanker

Större delen av världens kända guldreserver ovan jord ägs av världens stora centralbanker; Däribland Sveriges Riksbank; en kvarleva från guldmyntfotens dagar före 1914.

Den 30 april 2019 ägde Riksbanken sammanlagt 125,7 ton guld. Marknadsvärdet på guldet var då knappt 32 miljarder kronor.

Svenska guldet finns inte i Sverige

Exakt var den svenska guldreserven förvaras rent fysiskt var länge en statshemlighet, men Riksbanken har emellertid själv avslöjat att närmare hälften av guldet finns deponerat i Bank of Englands guldvalv i London medan resten finns deponerat hos centralbankerna i USA, Kanada och Schweiz.

En del finns också lagrat i Riksbankens egna kassavalv under Brunkebergs torg i Stockholm.

Guld för drygt 60 miljarder

Riksbankens guldreserv var värd 60,4 miljarder kronor enligt balansräkningen per den 30 april i år. Det motsvarar i och för sig nästan hela värdet av alla utelöpande sedlar och mynt på 61,7 miljarder.

Men denna guldreserv skulle ändå inte räcka till för att backa upp en fast växelkurs mellan kronan och guldet.

Större delen av den svenska penningmängden består inte av papper och metall utan av allmänhetens banktillgodohavanden, alltså pengar som inte existerar rent fysiskt utan bara finns i form av ettor och nollor i bankernas datasystem.

Någon internationellt samordnad återgång till guldmyntfot är också ytterst osannolik.

USA:s tidigare centralbankschef Alan Greenspan hade i och för sig ”guldet i ryggmärgen” enligt egen utsago, men han gick aldrig längre än att han höll ett öga på guldpriset som en indikator på omvärldens förtroende för USA-dollarn.

Kinesiskt guld

Kina då? Den kinesiska centralbanken Folkets Bank har utnyttjat varje tillfälligt prisfall på guld för att fylla på sin egen guldreserv.

Skulle Kina passera USA och bli världens största ekonomi kanske ledarna i Peking känner sig frestade att knyta den kinesiska valutan (renminbin eller yuanen) till guldet.

Då i ett försök att uppnå monetärt världsherravälde genom att försöka få yuanen att överta dollarns roll som världens ledande reservvaluta?

Men det är ytterst tveksamt om de vågar utsätta sig för en global rusning efter att växla in kinesisk valuta mot guld.

Kinas guldreserv är inte ens en fjärdedel så stor som USA:s, även om man skulle räkna in vad som ibland kallas ”Greater China” där även Taiwan och Hongkong ingår.

Kinas agerande får konsekvenser

Skulle Kina ändå knyta sin yuan till guldet är det inte otänkbart att USA och EU gör gemensam sak och gör som den franska centralbanken Banque de France gjorde kring 1970, det vill säga börjar växla in sina innehav av kinesisk valuta mot guld, vilket snabbt skulle göra Folkets Banks ställning ohållbar.

Slutsatsen är att vi får fortsätta leva med ”pappersmyntfot” där kronans och dollarns värde avgörs av de svenska respektive amerikanska centralbankernas förmåga att hålla penningmängden och inflationen under strikt kontroll.

Svenska kronans lägsta värde på 150 år

Under första halvåret  2023 har kronans allmänna försvagning mot dollarn, euron och andra världsvalutor även försvagat den mot guldet.

Den 7 juni i år nådde världsmarknadspriset på guld; omräknat till aktuell växelkurs; upp till en ny historisk toppnivå på motsvarande 692 355 kronor per gram fint guld, vilket är kronans svagaste notering mot den ädlaste av metaller under de senaste 150 åren.

Ett varaktigt lägre guldpris lär inte heller bli aktuellt förrän kronan gjort en signifikant återhämtning på den internationella valutamarknaden.

Relaterade artiklar:

Kronan på rekordlåg mardrömsnivå (Dagens PS)