Råvaror gör Latinamerika till supermakt

Mer neutral part

De ökade geopolitiska spänningarna mellan USA och Kina får dessutom länder att gärna titta mot investeringar i en relativt neutral region, konstaterar The Economist.

Bilden blir komplett när man lägger till att 21 av 33 länder i Latinamerika får mer än hälften av sina exportintäkter från råvaror – för 12 av länderna är andelen över 60 procent.

Att vara alltför beroende av råvaror är ofta ett problem men i fallet Latinamerika menar analytiker att det istället är en möjlighet.

Efterfrågan som göds av den gröna omställningen kommer att vara betydligt mer hållbar än tidigare olje-, kol- och stålboomar har varit, menar de.

Över hela kontinenten

Det är dessutom för utvecklingen väsentliga råvaror vi talar om – och de är fördelade över hela kontinenten.

Chile och Peru har 30 procent av världens exploateringsbara reserver av koppar, Latinamerika som helhet 60 procent av känt lititum, Bolivia tenn och Brasilien ett annat batterimaterial, grafit.

”Ytterligare upptäckter är troliga eftersom endast 30 procent av landets undergrund har studerats”, understryker Brasiliens gruvminister Alexandre Silveira.

Den ökade efterfrågan på livsmedel och jordbruksprodukter Latinamerika nu möter kommer sannolikt också att bli långlivad.

Med 1,5 miljarder människor ytterligare kommer jorden år 2050 att ha 9,7 miljarder invånare och en medelklass som vuxit till 6 miljarder.

Störst i världen

Latinamerika är världens största nettoexportör av livsmedel tack vare gigantiska områden med jordbruksmark och en relativt liten egen befolkning.

Kontinenten har 60 procent av världens sojabönor, mer än 30 procent av det globala utbudet av majs, nötkött, fjäderfä och socker och nettoexporten väntas öka 17 procent det kommande decenniet och nå 100 miljarder dollar.

Geopolitiken gynnar, som sagt, Latinamerika ytterligare. När rivaliteten mellan USA och Kina djupnar vill andra länder gärna vända sig till mer neutrala Latinamerika.

Alla faktorer ovan ger Latinamerika enorma möjligheter – men det kräver satsningar.

Dataanalytikerna hos Wood Mackenzie uppskattar att mellan nu och 2040 behövs minst 575 miljarder dollar i investeringar för att möta den globala efterfrågan på koppar – och år 2030 krävs nästan 40 miljarder dollar i satsningar kring litium.

Byråkrati i vägen

Förra året spenderades mer pengar i Latinamerika än i någon annan region på att utforska åtta gröna metaller.

Men samtidigt klagar investerare och företag på att byråkrati och långsam myndighetshantering ihop med legala flaskhalar gör att gruvor ”alltid är fem år från att starta”.

Konkurrenten Afrika har färre projekt på pappret – men de är alla försedda med alla nödvändiga tillstånd och finansiering.

Klimatförändringar oroar också investerare som tidigare i år sett översvämningar stänga koppargruvor i Chile och Peru.

Dessutom har protester och aktionsgrupper satt käppar i hjulen på olika platser.

Utbildning flaskhals

De olika satsningar och projekt det handlar om kräver även kompetens och innovation, men Latinamerika utbildar alldeles för få ingenjörer.

Och kontinenten investerar bara 0,6 procent av sin BNP i forskning och utveckling, mindre än en fjärdedel av genomsnittet i OECD.

The Economists slutsats blir att Latinamerika måste agera klokt om man ska kunna utnyttja läget och resurserna samt förvalta inkomsterna. ”Utsikterna ser bäst ut för Chile, Peru och Brasilien. Det kommer inte att bli lätt. Men med rätt tillvägagångssätt ger råvarurushen en historisk möjlighet att förvandla inte bara Atacamaöknen utan även regionens förmögenheter”, är sammanfattningen.

Kina nobbar investeringar i väst – blickar mot andra marknader – Dagens PS

Chile ska förstatliga sin litiumindustri – Dagens PS

Brasiliens skatt på oljeexport hotar investeringar – Dagens PS