Riksbanken kan tvingas till bankakuten

Sverige först i världen med centralbank

Men en annan unikt svensk underlighet, ”plåtmynten”, bidrog indirekt till att Sverige blev först i Europa med sedelutgivning och först i världen med att inrätta en centralbank.

De första europeiska sedlarna gavs ut år 1661 av Stockholms Banco, grundad fem år tidigare av Johan Palmstruch.

På den tiden användes stora, otympliga plåtmynt av koppar som betalningsmedel i Sverige. De största kunde väga nästan 20 kilo.

Den som deponerade sina kopparplåtar hos Stockholms Banco fick en s k kreditivsedel (förtroendesedel) som kvitto på insättningen.

Betala med sedlar i stället för plåtmynt

Dessa sedlar blev snabbt populära eftersom de kunde användas som betalningsmedel i stället för de svårhanterliga plåtmynten. I och med att skuldsedlarna började användas i olika affärstransaktioner hade alltså även de förvandlats till ett slags pengar.

Sedlarna var godtagbara betalningsmedel så länge allmänheten litade på bankens förmåga att lösa in dem mot koppar.

Men om banken tryckte väsentligt fler sedlar än det fanns reserver för kunde det leda till en förtroendekris, där alla rusade till banken för att byta sina sedlar mot metall.

Följden blev ofta att banken i fråga gick i konkurs. Detta öde drabbade också Stockholms Banco som kom på obestånd bara några år efter det att sedelutgivningen börjat.

Vände sig till staten

Redan då vände sig bankens ägare till ”bankakuten” – med andra ord staten – och bad om hjälp. Det slutade med att Riksdagen tog över banken helt och hållet.

År 1668 döptes banken om till ”Riksens ständers bank”. Numera heter den Sveriges Riksbank och är därmed världens äldsta centralbank.

Riksbankens soliditetsproblem

Bakgrunden till dagens problem med den svenska centralbankens soliditetsproblem är de stora förluster som Riksbanken gjort på de senaste årens så kallade ”kvantitativa lättnader”.

Flera av världens centralbanker har genomfört denna typ av lättnader under 2000-talet. När de sänkt priset på pengar, det vill säga räntan så långt det går; alltså ned till eller under nollstrecket.

Då har de i stället tvingats försöka stimulera sina respektive ekonomier genom att med hjälp av ”nytryckta” pengar köpa på sig statsobligationer, statsskuldväxlar och andra värdepapper.

Riksbanken har köpt stora mängder av bostadsobligationer

Sveriges Riksbank har huvudsakligen köpt statspapper men dessutom stora mängder säkerställda bostadsobligationer = bostadsobligationer, samt kommun- och företagsobligationer.

Stora förluster på gigantisk obligationsportfölj

På obligationsmarknaden är stigande räntor detsamma som sjunkande priser på obligationer, och den kraftiga ränteuppgången under 2022 bidrog alltså till att Riksbanken gjorde stora kursförluster på sin gigantiska obligationsportfölj.

Kursförlusterna slog direkt mot bankens eget kapital.

Förlorat 80 miljarder: “Hade inga speciella känslor”

80 miljarder kronor. Det är Riksbankens förlust i en tid då storbankernas vinster skjuter i höjden. Nu måste den svenska centralbanken låna pengar för att täcka sina förluster.

Men ändå: den som själv sitter på sedelpressarna borde väl aldrig ha problem med att betala för sig?

Nej och det framhåller även banken själv:

Även i en situation med negativt eget kapital kan en centralbank fungera som vanligt eftersom den alltid kan betala för sig i den egna valutan. På sikt behöver dock Riksbankens kapital öka för att bankens finansiella oberoende ska säkerställas. Riksbanken kan stärka sitt kapital antingen genom att ackumulera vinster eller genom att staten återställer det egna kapitalet. För att minska behovet av ett stort eget kapital är det viktigt att utreda hur Riksbankens finansiering på sikt kan förändras så att det finansiella oberoendet ändå kan tryggas.

En knäckfråga är huruvida Riksbanken själv är bäst lämpad att bedöma hur stor kapitalbuffert den svenska centralbanken behöver. En fråga som skapat split mellan olika myndigheter.

Under hösten 2012 bad Riksbanken staten om hjälp med att fylla på sin reserv av utländsk valuta till ett värde motsvarande 100 miljarder kronor.

Uppfattades som en direkt order

Det uppfattades som en direkt order till Riksgäldskontoret, som sköter Konungariket Sveriges upplåning och skuldförvaltning. Något som fick Riksgälden att reagera mycket negativt:

Att överlåta åt myndigheter att utan tydliga ramar och anvisningar fatta beslut som kan öka statsskulden med tresiffriga miljardbelopp gör att beslut kan fattas utanför demokratisk kontroll och urholkar riksdagens inflytande över statens finanser. Detta måste uppfattas som principiellt 
fel

Bo Lundgren. Riksgälden i en mycket kritisk promemoria. (DI 13/1 2013)   

Så hur stor kapitalbuffert respektive valutareserv behöver Riksbanken egentligen?

Förhoppningsvis väljer Riksdagen, regeringen, Riksbanken och Riksgälden att lyssna till sin egen enmansutredare, ekonomiprofessor Harry Flam, som utrett frågangrundligt i sin utredning om ”Riksbankens finansiella oberoende och balansräkning (SOU 2013:9)”

Valutareserven begränsas i lag

Harry Flam föreslår att storleken på valutareserven begränsas i lag. Storleken bör vara motsvarande 125 miljarder kronor i normala tider och kunna ökas till 200 miljarder vid finansiell oro.

Dessutom föreslås att Riksbanken, om den behöver stödja banker i kris med utländsk valuta, får göra det i obegränsad omfattning.

Detta möjliggörs genom att banken får rätt att fylla igen hålet i valutareserven genom att låna upp valuta med hjälp av Riksgälden.

Harry Flams föreslår i sin utredning att Riksbanken i lag tillförsäkras ett kostnadsfritt och inflationsskyddat kapital på 75 miljarder kronor.

75 miljarder ska räcka

Avkastningen på kapitalet bedöms täcka Riksbankens kostnader över tid med betryggande marginal. Av det kostnadsfria kapitalet utgörs 30 miljarder kronor av eget kapital.

Det bör skyddas mot förluster genom att vinster kvarhålls i Riksbanken och inte delas ut till staten, tills det egna kapitalet är återställt.

Vid förluster som överstiger 10 miljarder kronor bör kapital tillskjutas så att det egna kapitalet återställs.

Harry Flams förslag innebär att Riksbankens eget kapital kan minskas med 73 miljarder kronor och överföras till staten.

På webbplatsen Ekonomistas.se bemöter han också de invändningarna som kommit både från både Riksbanken och Europeiska Centralbanken ECB:

ECB och Riksbanken tolkar finansiellt oberoende enligt EU-rätten så att riksdagen inte har rätt att ta eget kapital från Riksbanken utan dess godkännande samt att Riksbanken själv ska avgöra hur mycket av sina överskott den behöver behålla.

De tycks bortse från att utredningens förslag är ägnade att tydliggöra och stärka Riksbankens finansiella oberoende genom att garantera en viss storlek på dess kapital samt ge den obegränsade möjligheter att ge likviditetsstöd i utländsk valuta.

Förslaget undanröjer potentiella konflikter med riksdag, regering och andra myndigheter och är därför ägnat att säkerställa Riksbankens finansiella oberoende.

Harry Flam, Ekonomistas.se

Harry Flams grundliga och välarbetade förslag borde kunna få politikerna i riksdag och regering  att tillförsäkra Sveriges Riksbank ett lagom stort eget kapital.

Relaterade artiklar:

Riksbanken saknar 44 miljarder – är guld en lösning?. Dagens PS