Riksbanken bör gå försiktigt fram med att höja räntan. Den bedömningen gör Hans Lindblad, som är en av Sveriges stora experter på inflation och vad prisökningstakten bör ha för påverkan på penningpolitiken.
Experten: Därför bör Riksbanken inte höja räntan
Mest läst i kategorin
Den bedömningen gör han även efter att SCB rapporterat att Inflationstakten var 6,1 procent i mars enligt KPIF (Konsumentprisindex med fast ränta) jämfört med samma månad 2021, vilket är klart över Riksbankens inflationsmål 2,0 (+- 1 procentenhet).
Hans Lindblad, som närmast var Riksgäldschef, har erfarenhet som statssekreterare på finansdepartementet och chef för den enhet på Riksbanken som ansvarar för analys av inflationen. Läs hans bedömning nedan:
Apropå att inflationen ”skenar” och ropen på kraftfulla räntehöjningar duggar tätt, nästan haglar.
Penningpolitiken har sedan knappt 30 år haft som mål att hålla inflationen stabil kring 2 procent. Inflationsmålet är väletablerat och politiken åtnjuter ett stort förtroende bland ekonomins aktörer.
Riksbanken påverkar inte
Penningpolitiken fungerar bäst i situationer då priser och löner drivs av att efterfrågan i ekonomin är för hög. På senare tid har inflationen emellertid stigit kraftigt främst till följd av s.k. utbudsfaktorer, framför allt stigande energipriser.
Riksbanken kan dock inte påverka oljepriser, väder och vind.
Det direkta genomslaget av högre energipriser på inflationen var i april 2,2 procentenheter såsom SCB mäter det. Till det kommer ett indirekt genomslag i form av att andra priser, exempelvis på mat, pressas upp till följd av att produktionskostnaderna ökat.
Den indirekta påverkan kan uppskattas bidra med kanske minst en halv procentenhet. Sammantaget ger det en prisnivåökning på nära 3 procent.
Permanentas dagens prisnivå (obs nivå!) motsvarar bara de högre energipriserna en åtstramning av hushållens ekonomi på runt 65 miljarder kronor på årsbasis.
Utöver det kommer en kraftig uppgång av marknadsräntorna. Exempelvis har den femåriga bostadsräntan i stort sett fördubblats på bara några månader.
Senaste nytt
Dubblad ränta
Till följd av den höga skuldsättningen skulle en fördubbling av både rörliga och bundna boräntor resultera i de högsta räntekostnaderna efter skatt i förhållande till hushållens inkomster på 25 år.
Mot denna bakgrund är det kanske inte konstigt att hushållens syn på den egna och Sveriges ekonomi föll i mars till den lägsta nivån sedan finanskrisen. Naturligtvis riskerar faktorerna ovan att göra hushållen mer försiktiga och negativt påverka både bostadspriser och konsumtion.
Inte motiverat
Det är därför allt annat än självklart att den penningpolitiska responsen i dagsläget är att ytterligare strama åt ekonomin via högre styrräntor.
Det är i stort sett bara motiverat för Riksbanken att höja räntan om den högre inflationen annars riskerar trovärdigheten för penningpolitiken, exempelvis genom att de långsiktiga inflationsförväntningarna trycks upp och avviker från målet eller att lönebildningen riskerar påverkas menligt.
Så är inte fallet i dagsläget enligt Hans Lindblad
Låga inflationsförväntningar
Inflationsförväntningar på fem års sikt ligger på 2,2 procent, dvs nära inflationsmålet på 2 procent och har knappt ökat trots den nuvarande höga inflationen.
Vad gäller lönebildningen kan noteras att arbetsmarknadens parter bedömer att lönerna stiger med mellan 2,5–3 procent per år de kommande åren. Detta är nivåer som är väl förenliga med inflationsmålet, om något till och med kanske i underkant.
Till det kommer också att den väntade flyktingströmmen från Ukraina medför ett tillskott till arbetskraften som på marginalen gör det lättare för arbetsgivare att hitta arbetskraft och på så sätt dämpar företagens sökkostnader.
Nedåtrisker dominerar
Osäkerheten är stor och risken för en svarare ekonomisk utveckling är större än omvänt. Det betyder också att de negativa konsekvenserna av en för snabb räntehöjning med följande nedgång i ekonomin är större än riskerna vid en kortare överhettning.
Detta särskilt som många hushåll och kommersiella fastighetsbolag är högt belånade.
Hans Lindblads uppfattning är därför att dagens exceptionella situation manar till försiktighet och en långsam normalisering av ränteläget.
Nedåtriskerna dominerar och den ekonomiska politiken måste ha fortsatt hög beredskap att agera ifall situationen förvärras.