Därför kommer inte kronan knytas till euro

Fortsatt motstånd till Euron

Enligt SCB:s stora opinionsmätningar har opinionen inte skiftat sedan dess; svenska väljare fortsätter att vara för EU-medlemskapet men emot euron.

Majoriteten för att behålla kronan är dessutom kompakt inom samtliga delar av landet, inom alla löntagargrupper och bland samtliga riksdagspartiers väljarkårer.

Ett genuint folkligt mandat

Vid folkomröstningen 2003 fick Sveriges Riksbank alltså något som många andra centralbanker bara kan drömma om; ett gediget folkligt och demokratiskt mandat för att fortsätta ha ansvaret för Sveriges ränte- och valutapolitik.

Rimligtvis borde detta ha glatt de anställda på Riksbanken, men det blev på något sätt fel sorts glädje; ungefär som hos en gravid nunna.

Kanske kände de sig förlägna över sina uppdragsgivares förtroendeförklaring när de träffade sina centralbankskollegor i Frankfurt och övriga euro-länder?

“En liten skitvaluta”

Men i takt med den höga inflationen och den svenska valutans ständiga kräftgång på valutamarknaden tycks både Riksbankens och kronans popularitet bland väljarna ha avtagit.

I slutet av förra året dömde finansmannen Christer Gardell ut kronan som ”en liten skitvaluta”.

Kanske dagens och morgondagens makthavare behandlar folkomröstningsresultatet från 2003 som de gjorde med folkomröstningen om högertrafik 1955, då över 80 procent av rösterna var för fortsatt vänstertrafik?

Är det rätt att överlåta beslutet åt medborgarna?

Alltså som ett olycksfall i arbetet med folkbildningen bland medborgarna.

År 1955 var det bara en liten minoritet av röstberättigade medborgarna som hade bil eller ens körkort och därmed hade svårt att förstå fördelarna med en övergång till högertrafik.

Makthavarna hade därför inga större demokratiska betänkligheter inför högertrafikomläggningen i september 1967.

I dag är det ingen som på allvar argumenterar för en återgång till vänstertrafik och likadant blir det säkert efter att kronan ersatts av euron, resonerar många EMU-vänner.

Första steg blir fast växelkurs

Ett första steg mot ett EMU-inträde vore kanske att göra som Danmark och knyta kronan till euron med en fast växelkurs inom ramen för den europeiska växelkursmekanismen ERM. 

Den danska kronan har en fast växelkurs på 7,46 danska kronor per euro, med en tillåten avvikelse på högst 2,25 procent uppåt och nedåt alltså högst 62,824 och lägst 729,252 danska kronor per 100 euro.

Ett av inträdeskraven till EMU är dessutom att kandidatlandet ska klara av att hålla en fast växelkurs mot euron i minst två år ”utan större påfrestningar”.

När Sverige senast hade en fast växelkurs mellan kronan och eurons föregångare ECU krävdes det som bekant räntor på som högst 500 procent.

Riksbanken tvingades offra större delen av sin valutareserv för att stödköpa kronor i syfte att försvara växelkursen.

Vad innebär “utan större påfrestning”?

Enligt inträdeskravet ska alltså den nationella valutan ha varit ansluten till Europeiska växelkursmekanismen i minst två år utan större påfrestningar.

Hittills har det aldrig någonsin preciserats vad ”utan större påfrestningar” egentligen innebär.

Risk för tresiffrig ränta igen?

Om Riksbanken än en gång skulle tvingas höja räntan till tresiffriga nivåer, och/eller tömma större delen av valutareserven i syfte att försvara kronans fasta växelkurs mot euron?

Då kan vi nog vara ganska övertygade om att det skulle diskvalificera Sverige från ett inträde i valutaunionen.

Inte pigga på att misslyckas igen

I dagens riksbanksledning verkar man måttligt pigg på att riskera en upprepning av det misslyckade kronförsvaret under hösten 1992.

Formellt har Riksbanken ingen rätt att obstruera om en regering med en solid riksdagsmajoritet bakom sig skulle vilja knyta kronan till euron.

Man kan utgå från att en svensk regering, alldeles oavsett politisk färg, skulle dra sig i det längsta för att köra över Riksbanken i en så fundamental fråga.

Påverkar även andra EU-länder

En annan faktor som talar emot en återgång till fast växelkurs är att denna knytningskurs sannolikt också vore den kurs till vilken kronan så småningom ska konverteras till euro när Sverige blir fullvärdig medlem i valutaunionen.

Det skulle alltså kräva delikata förhandlingar med Finland och övriga euroländer, som inte lär vilja släppa in Sverige med en undervärderad växelkurs.

Ett demokratiskt övertramp av stora mått

Gentemot väljarna vore det också ett flagrant brott mot demokratins spelregler att knyta kronan till ERM-2 som i praktiken är valutaunionens väntrum utan att få väljarnas mandat först.

Så innan det kan bli aktuellt krävs det antagligen en ny ”Calmforsutredning” som denna gång entydigt rekommenderar ett svenskt inträde i EMU och inte ett råd om att ”vänta och se” som den första Calmforsutredningen landade i.

Relaterade artiklar:

Världsekonomin i chock – vad har vi lärt oss?

Svenska kronan – 150 år av nedgång