Är inflationens effekter lägre än väntat?

Inflation anses vara kostsamt eftersom det eroderar folks sparkapital och påverkar prisnivåerna. Visst stämmer det när hyperinflation uppstår, men vid mer måttliga inflationsuppgångar, som den nuvarande, är evidensen för ekonomiska skadeverkningar svagare. En vanlig oro är att de stigande prisnivåerna överstiger löneökningarna, vilket innebär att människors inkomst i praktiken blir mindre. Det har de senaste tre månaderna varit ett vanligt förekommande fenomen i världens rika länder.

Svag länk

Ekonomer ser dock en svag länk mellan inflation och människors verkliga levnadsstandard. Ibland höjs prisnivåerna snabbare än lönenivåerna, ibland är förhållandena de motsatta. The Economist har jämfört data från 35 OECD-länder. Datamängderna stäcker sig tillbaka till 1990. Under de år då inflationstakten översteg 5 procent ökade de genomsnittliga lönenivåerna.

Uppfattningen att inflationen stör mekanismerna som styr prissättningen är också överdriven på måttliga nivåer. Kapitalismen allokerar resurser via rörelser i relativa priser: om priset på bilar stiger jämfört med priset för cyklar, borde fler bilar så småningom produceras. Ett orosmoment är att inflationen stör denna process, vilket gör det svårare att urskilja de “sanna” relativa priserna på bilar och cyklar.

Många avskyr inflation

I en forskningsrapport som publicerades 2018 undersöker Emi Nakamura från University of California, Berkeley prisspridningen för samma sorts produkter över tid. Om man tittar på perioden med hög inflation på 1970-talet, finner de “inga bevis för att priserna avvek mer från deras optimala nivå” än strax före pandemin, då inflationen var mycket lägre.

Medför världens nuvarande inflationsutveckling minimala effekter, eller till och med inga alls? Problemet för ekonomer är att det finns en värld utanför deras forskning. Få människor känner till eller bryr sig om deras resultat. Men de vet vad de tycker om inflation: de avskyr den.

Läs även: Christine Lagarde sätter hårt mot inflationen-kallar det “odjur”