Centralbankerna måste tänka om inför nästa chock

Det här konstaterar tidningen The Economist, när de sätter stort förstoringsglas på de senaste årens inflation och bekämpning av den i västvärlden.  

Den årliga kärninflationen, som inte tar hänsyn till livsmedels- och energipriser, har i de flesta rika länder sjunkit från toppar på fem till åtta procent till en mer acceptabel nivå på mellan tre och fem procent. I mars landade den amerikanska siffran på 3,8 procent.

Trots pessimistiska tongångar har kampen mot inflationen inte följts av någon åtföljande ekonomisk nedgång, konstaterar The Economist. Ingenstans har ekonomin kollapsat och arbetslösheten har hållits på låga nivåer.

I USA råder högkonjunktur, i länder som Australien, Kanada och Japan är tillväxten acceptabel även om det är mer ljummet i euroområdet och Storbritannien. 

Agerade för långsamt

Ändå har inflationen lämnat spår.

Detta på grund av centralbankernas långsamma svar på prisökningarna 2021. När de väl höjde räntorna fick de ta i hårdare än vad de först trodde de skulle behöva. När inflationen nu sjunkit snabbare än väntat drar de en lättnadens suck. 

Såväl Jerome Powell, Federal Reserves ordförande och Andrew Bailey, chef för Bank of England, har uttalat sig positivt. 

Men centralbankernas problem är inte över. Fortfarande ligger inflationen över deras mål. 

Det viktigaste, skriver The Economist, är emellertid att allmänheten är mer förberedd på inflationsrisken än före pandemin. Människor har börjat tvivla på om inflationsmålen kommer att nås. 

Det här innebär att centralbankernas trovärdighet har fått sig en törn.

Skulle en ny chock som pandemin slå till kan trovärdigheten ta allvarlig skada. Om inflationsförväntningarna stiger kraftigt skulle inflationen kvarstå tills det att centralbankerna åstadkom en riktigt smärtsam avmattning.