Nyheten att försvaret åter vill satsa på Inlandsbanan är historiskt sett förståelig. Det var nämligen de som såg till att den byggdes.
Inlandsbanan: När försvaret och industrin gjorde gemensam sak
Anders Værnéus
Uppdaterad: 24 apr. 2024Publicerad: 26 apr. 2024
ANNONS
ANNONS
Mest läst i kategorin
I dag talar vi ofta om Göta kanal som Sveriges mest imponerade infrastrukturella byggprojekt. Och visst, att med spadar och hackor gräva ett farbart dike från Vänern i väster till Mem i öster, är en fantastisk insats.
Men det finns faktiskt ett till svenskt megaprojekt som förtjänar att lyftas fram mer än det görs.
Initiativet till det som vi i dag kallar Inlandsbanan var delat.
Näringslivet såg ett syfte i att Svegs inland skulle kunna låsas upp affärsmässigt med en järnväg från norra Norrland ned till Vänern.
Näringslivet var dock inte ensamma i intresset. Den allt mer oroliga situationen nere i Europa i början av 1900-talet, gjorde att försvaret även hade intresse i en inre stambana, som komplement till stambanorna utefter kusterna.
Beslut till ny bana
Riksdagen uppvaktades, och 1907 kom ett första beslut att bygga den första delen av banan, som under de kommande 30 åren sakta men osäkert skulle växa till sin fulla längd – 1 296 kilometer.
ANNONS
Att skapa och bygga ett mastodontprojekt som Inlandsbanan kom att kräva både tid, pengar och politiskt mod. Sträckorna delades upp där staten kom att bygga vissa bitar och privata järnvägsbolag andra delar.
Sträckningen beslutades bli mellan Kristinehamn i syd och Gällivare i norr. Ett bygge som skulle gå igenom skogar, över myrar, runda berg och korsa dalar. Problem fick hitta sina lösningar vartefter de dök upp.
Den första sträckan som började byggas var mellan Ulriksfors och Östersund. Första spadtaget togs 1907 och fem år senare, olympiaåret 1912, kunde sträckan öppnas.
ANNONS
Senaste nytt
Byggdes etappvis
Under de kommande tre decennierna byggdes det lite här och där. Delsträcka efter delsträcka öppnades i takt med att förutsättningarna möjliggjorde det.
Dagen som hela projektet väntade på var när spåren någonstans under sträckningen skulle mötas. Detta skedde till slut 1937 i den lilla orten Kobdalis, där också en högtidlig invigningsceremoni hölls den 6 augusti samma år.
ANNONS
Det var fest och jubel.
Kronprins Gustaf Adolf fick äran att klippa bandet över mötesplatsen. Sverige kunde nu stoltsera med att ha en kanal i ost-västlig ritning och en järnväg i nord-sydlig riktning. Gemensam mötesplats för dessa två transportleder var vid Kristinehamn vid Vänerns strand.
Statligt ägd
Bit för bit löste staten in de privatägda delarna av banan så att den vid invigningen 1937 var helt och hållet statligt ägd.
Persontrafiken, som faktiskt kom att bli banans huvudsakliga nytta, kom att stiga på banan fram till 1960-talet. Trafiken sköttes av lokala bolag som skötte persontågen på “sina” sträckor.
Blev ingen industri-succé
ANNONS
Förhoppningen om att järnvägen skulle öppna upp Sveriges inland för ytterligare industriell etablering, kom emellertid på skam.
Det blev ändå för krångligt med frakten och att få folk att flytta dit där eventuella satsningar skulle kunna ha gjorts.
Med tiden föll intresset för att hålla igång banan i hela dess sträckning. Trafiken minskade bit för bit, och 1990/1991 skars trafiken ned till följd av ett socialdemokratiskt sparförslag.
Men trots den vikande trafiken och det minskade intresset lades 1992 propositionen ”den nya Inlandsbanan” fram, som till slut resulterade i att det kommunalägda bolaget Inlandsbanan AB, IBAB, bildades , så att gods- och turisttrafiken kunde fortsätta.
Kommunägd idag
I dag ägs bolaget av de kommuner i vilka Inlandsbanan passerar.
Uppdraget är tydligt – att sköta och underhålla banan i dess helhet till framtiden.
ANNONS
Efter Sveriges Nato-inträde har också intresset för Inlandsbanan ökat igen. Nu som då är det åter försvaret som ser nyttan av att banan finns redo – om Sverige skulle prövas i en utsatt politisk situation.
Så framtiden för Inlandsbanan känns i dag nästan lika ljus som för Göta kanal. Och det intresset och den uppmärksamheten kan absolut detta magnifika svenska Infrastrukturprojekt vara värt.
Läs mer från Dagens PS - vårt nyhetsbrev är kostnadsfritt:
Anders Værnéus
Journalist, författare och expert på historia inom näringslivet, klassiska båtar och bilar.
Anders Værnéus
Journalist, författare och expert på historia inom näringslivet, klassiska båtar och bilar.
ANNONS
Egen rådgivning för egenföretagare
Egen rådgivning för egenföretagare. För dig som är egenföretagare ser vardagen och arbetslivet lite annorlunda ut jämfört med en anställd. Därför har Unionen Egenföretagare en speciell medlemslinje för egenföretagare.
Kontakta Unionen
ANNONS
ANNONS
Senaste nytt
ANNONS
