Därför existerar fenomenet Trump

Jag kan nog tycka att båda två har gjort och gör en hel del för att honorera respektive beskrivningar som relevanta. Hur kunde det bli så att en osannolik man som Donald J Trump kunde ta sig ända fram som en av två presidentkandidater? The Donald sågs, och beskrevs, som ett skämt för mindre än ett år sedan. En man som hans motkandidater inte ansåg sig behöva ta på allvar som rival. I dag skrattar nog varken Ben Carson, Jeb Bush, Ted Cruz eller någon av de andra som såg sig kallade att bli republikanernas kandidat till presidentvalet.
Så vad var det som hände? Det finns några tydliga faktorer som också fanns när världen chockades av brexit, eller för den delen det som gjorde att Sverige skakades när Sverigedemokraterna 2014 mer än fördubblade sina väljarsiffror från föregående val och fick 12,8 procent av rösterna.

De flesta drar en parallell mellan de som hörs och syns på ledarsidorna och som dominerar sociala medier, och folket. Det har många gånger visat sig vara ett stort misstag. Det finns väldigt många människor i Sverige, Europa och världen som inte bryr sig det minsta om vare sig twitterstormar eller käcka hashtags. Det är lätt att glömma att många människor precis tvärt om instinktivt reagerar med misstänksamhet och ibland vrede när de läser om vad, det som de ser som, makteliten och etablissemanget tycker och tänker. Många väljare bor varken på Söder i Stockholm eller i Washington. De delar inte den världsbild som det som de uppfattar som eliten vill måla upp, och framförallt har de dagligen helt andra problem än de som  diskuteras på sociala medier.

Och det fina med demokrati är att alla väljare har exakt 1,0 röst vardera i valen. Varje röst betyder lika mycket oavsett hur väl du kan formulera dig i tal och skrift och oavsett hur ditt sociala nätverk ser ut. De flesta människor trivs i sällskap som verifierar deras egna uppfattningar och åskådningar och det är lätt att luras att tro att det är den verklighet som diskuteras på middagar och bjudningar i de fina salongerna som är den objektiva sanningen. Då kan själva valdagen lätt bli en smärre chock för många, dagen när populasen får chansen att komma till tals via sina valsedlar.

Jag tror att det är viktigt att, oavsett hur presidentvalet slutar, fundera lite kring vad det beror på att en man som Donald Trump lockar så stora folkgrupper som runt 40 procent i världens enda supermakt. En enkel förklaring är att valet står mellan två extremt impopulära kandidater. Det blir ett slags pest- eller koleraresonemang. Det finns säkert del av förklaringen i det påståendet. Men viktigt att notera då är att The Trump inte är ett amerikanskt fenomen. Vi ser det i hela västvärlden. Människor är trötta på det etablerade och ger sitt stöd till SD, Marine Le Pen, Boris Johnson och Donald Trump. Sådana politiker som arrogant brukar avfärdas som populister av eliten.

Men precis detta fenomen fyller mig med tillförsikt för framtiden. För det innebär att folkviljan i längden kommer att motverka en utveckling där en liten privilegierad elit växer sig så stark att den får mandatet att definiera vad som är sanning i ett samhälle.
De människor som folket anförtror att leda oss tvingas att med jämna mellanrum lyssna till sina väljare. Annars åker de ut.
Som jag många gånger poängterat så älskade, och älskar jag fortfarande, tankarna kring en europeisk union när den bildades, en tanke om fred och gränslös frihet. När frälset i Bryssel löpte amok så sa många ifrån till slut. Därför applåderar jag brexit.
Jag tycker inte att Donald Trump är lämplig att bli president nummer 44 i USA (inte Hillary Clinton heller, men någon måste det ju bli).
Men jag tycker mycket om fenomenet Donald Trump och den signal som det sänder till de etablerade politikerna.