”Party like it’s 1929”

Ni har säkert alla varit på den där festen minst en gång, om inte på äldre dagar så när ni var yngre. Ni är på gång, upplever att vad det nu ni tycker ska gå bra flyter på. Det var fördrink, det var sittning, dans och drinkar. Ni hade kul, det spelades grymt bra musik och fast att ni inte ville att festen skulle ta slut så visste ni att den skulle göra det. Stället stängde, klockan var två på natten men ni hade ju så roligt.

Efterfest, ja vilken bra idé! Festen blev längre och vi hade fortsatt kul samtidigt så började en viss utmattning smyga sig på. Först subtilt och långsamt sen alltmer skyndsamt och till slut någon gång kring kl. 05.00 på morgonen kastades handduken in. Inte för att man ville sluta, utan för att man blev tvungen. Något som har att göra med att vi är levande organismer och är i behov av sömn gjorde sig påmind. Något en del kallar verkligheten.

Så hur ser vår verklighet av i dag ut? Festen under 20-talet startade efter vad som kommit att kallas den bortglömda recessionen/lågkonjunkturen i början på 1920-talet. Det var en kort påhälsning av ekonomisk tillbakagång då amerikanska företag tappade ca 90 procent av sina vinster och börserna föll med cirka 50 procent. Den relativt nyligen grundande amerikanska centralbanken svarade på detta genom att applicera en väldigt expansiv penningpolitik, en linje som primärt blåste upp bubblor på de finansiella marknaderna och tillgångspriser generellt. Till exempel aktier och fastigheter.

Som i alla situationer då det finns billigt kapital tillgängligt missriktades investeringar eftersom avkastningskraven på riskabla tillgångar faller till tidigare otänkbara nivåer. Missriktade investeringar får som konsekvens att kapital förstörs. Förstört kapital leder inte sällan till kreditförluster som stressar banksystemet och leder till generellt ekonomisk kaos.

Då var radioföretag bland det hetaste som fanns. Det nya sättet att genom reklam nå en väldig mängd människor och marknader. Masskommunikationen fick ett nytt och mer effektivt verktyg, en utveckling av boktryckeriet helt enkelt.

Så vad var då förklaringen till krisen, ja man anser att en mer nationalistisk hållning gällande handel och invandring var en förklaring. Den globala handeln kollapsade därmed. Man anser att den amerikanska centralbankens mer hökaktiga hållning var en orsak, man lät banker och andra finansiella aktörer ta konsekvenserna av sitt risktagande och gå omkull.

Så vad har detta för kopplingar till dagens Sverige? Till att börja med lever vi i ett tillstånd av extremt expansiv penningpolitik. Globalt och även i Sverige blåser alltmer nationalistiska vindar vars konsekvenser vi ser i Brexit och andra intressanta och märkliga valresultat. Och vem kommer egentligen ihåg finanskrisen? De flesta har förmodligen ingen aning vad det handlade om egentligen, den bortglömda recessionen kanske?

Sveriges medelklass lever som kungar i baksuget av skenande bostadspriser och generellt apprecierade tillgångar. Vi åker till Thailand, Barcelona och vad det kan vara för andra spännande resmål, till stor del beroende på en enda orsak: låga boendekostnader. Vi festar upp ett tillfälligt och abnormt överskott i vår privatekonomi. Om än att det kan kallas – och med rätta – vara själsligt berikande så är det per definition kapitalförstöring. För du får väl inga kuponger eller utdelningar på din skid- eller solsemester?

Ännu värre lär det förhålla sig där de stora kapitalflödena finns. För om den riskfria räntan är negativ sjunker avkastningskraven på riskfyllda investeringar till typ, vadå 3 procent? Kanske ännu lägre i vissa fall.

Bankerna kommer inte att få åtnjuta så kallade ”bail-outs” (att staten räddar banken). Numera gäller ”bail-in”, det vill säga att aktieägare, obligationsinnehavare och kunder får ta smällen. Fullt rimligt egentligen, men en ny världsordning är det.

Vi har haft kul, vi har festat men som vi sett genom decennier, århundrade och årtusenden har fester ett slut och vi befinner oss kanske på den där efterfesten. Det är bara att hoppas att man inte fallit för att bubblet varit kallt, torrt och gratis. För notan behöver i så fall betalas medelst en rejäl bakfylla och motmedel i form av expansiv penningpolitik är liksom utarmat. Kanske stramas den åt istället?

En positiv vinkling är att masskommunikationens förnämsta skapelse – social media – är guds gåva till produktivitet och kunskapsöverföring. För i så fall kanske det verkligen är annorlunda den här gången. Kanske är ändå vår tid unik och att det är den där gången på hundra då det slutar på ett annat sätt? Eller så är analogin tokig, låt oss hoppas på det ena eller andra.

LÄS JOHAN BERNTORPS TIDIGARE KRÖNIKOR:

Alla vill bränna vår premiepension  >