Krönika: Alla vill bränna vår premiepension

Premiepensionen är en konsekvens av den breda politiska överenskommelse som träffades i början på 1990-talet. I sin konstruktion som en premiebestämd lösning där varje invånare får en tilldelad premie att investera i fonder utgör Premiepensionen den tryggaste delen av systemet eftersom pengarna faktiskt är avsatta. Övriga delar av det allmänna pensionssystemet är ett kontrakt mellan generationer där de som jobbar i dag betalar för de som är pensionärer utifrån de pensionsrätter som man har samlat ihop under sitt arbetsliv. Stabiliteten och tryggheten i den senare konstruktionen kan man diskutera.

De senaste diskussionerna i media är triggade av skandalerna kring fondbolagen Falcon Funds samt Allra. I fallet med Falcon Funds är situationen extra prekär eftersom det förefaller saknas stora summor pengar. I fallet med Allra riktas kritiken mot för höga avgifter, dålig performance, bolagsföreträdare med yviga levnadsvanor samt att man verkar ha haft ett upplägg där man gjort affärer med sig själv.

Vår nuvarande regering som tidigare ifrågasatt premiepensionssystemet ser nu sin chans. I kölvattnet av de sensate skandalerna går man nu ut hårt med att ifrågasätta systemets nuvarande form.  Argumenten som anförs är av karaktären att ingen ska riskera att bli lurad på sin pension, det blir för stor spridning i värdeutveckling mellan sparare och systemet blir orättvist. Tyvärr kan dessa argument tolkas som en rökridå för att dölja ett helt annat syfte och målsättning.

Ett förslag som förts fram är att man ska skrota det stora fondutbudet och istället erbjuda ett färre antal alternativ. Gärna i statlig regi, kan man läsa mellan raderna. AP7 har ju ändå gått bäst menar man, och att den gått bra är inte så konstigt; den är ju belånad och marknaden har i princip bara stigit sedan dess start. Dessutom har kronförsvagningen fungerat som en häftig turbo de senaste åren.

Detta är naturligtvis, givet att politikerna har kompetens att uttala sig i frågan överhuvudtaget, en stor portion struntsnack. En indexfond, vilket är vad AP7 i grunden är, kan inte vara bra i sig. Den kan vara bra för dig men den kan inte ha en bra förvaltning. Den gör vad den ska och faktum är att den är lika bra i grunden om marknaden skulle gå ner. För vad den skall göra är att följa marknaden, inget annat.

Så vad är det egentligen som står på spel? Det samlade värdet av Premiepensionssystemet av  idag uppgår till cirka 1 000 miljarder kronor, en nätt liten summa. Dessutom stiger den med nya premieinbetalningar i storleksordningen ca 30 miljarder om året och över tid även med hjälp av avkastning på investerat kapital.

Att dra så drastiska slutsatser av incidenterna ovan som regeringen insinuerar att man gör är klart överdrivet, och kan anses avslöja att man egentligen vill någonting helt annat än att hjälpa vår pension. Att få lägga vantarna på och ta över kontrollen över de 1000 miljarderna fyller ett syfte. På så sätt kan man genom investeringar som sker påverka och utöva påtryckningar för att att få företag att anpassa sig till den för stunden gällande politiska agendan. Låt oss säga att man anser sig behöva göra infrastrukturinvesteringar. Kanske är de politiskt motiverade och inte till för att öka värdet på vårt pensionskapital?

I ett annat scenario, kanske efter en ny finanskris eller någonting annat som skapar negativ avkastning i fonderna, kan man passa på att reducera premieinbetalningen eller kanske rent av påbörja en avveckling. Att skjuta in 1000 miljarder till inkomstpensionen hade smakat ganska bra för en stat med ansträngd budget och höga ambitioner i välfärdsfrågor. Det blir ju lite lättare att ta av pengarna då och Allras höga avgifter, svaga affärsmoral och sunkiga performance skulle i så fall framstå som Guds gåva till pensionsspararna, trots att bolagets revisor nu polisanmält dem.

Premiepensionen är den bästa och friskaste delen av hela det allmänna pensionssystemet. De hundratals fonderna skapar möjligheter att skapa värden som de flesta annars inte skulle kunna få möjlighet att skapa. Att inskränka denna möjlighet genom att begränsa valet till ett fåtal statliga alternativ känns ur ett demokratiskt perspektiv unket och är sannolikt inte till gagn för dig och mig.

Så vad borde debatten handla om istället?

Att pengarna i premiepensionssystemet faktisk är avsatta är något som borde lyftas fram tydligare som någonting positivt eftersom inga obalanser kan uppstå i ett sådant system. Vad gäller inkomstpension och förmånsbestämda lösningar kan externa chocker, förändrad befolkningsdemografi eller andra mer eller mindre svårprognostiserade orsaker leda till stora störningar och skulder i systemen.

Givet systemets robusthet borde man så klart diskutera en höjning av premien till premiepensionen. Att på ett balanserat sätt över tid skjuta över mer pengar till ett fonderat system kan inte vara annat än sunt.