En opinionsmätning visar att Sverigesdemokraterna skulle komma in i riksdag om det var val idag. Det politiskt korrekta medieetablissemanget samlas i den givne frågeställningen: Hur stoppar vi dem?! Jag har en egen uppfattning: Erkänn att Sverigedemokraterna har rätt, det kommer att krossa dem.
Peppe Engberg Det var så högerns tankesmedja Timbro knäckte 70- och 80-talsvänstern som i dagarna missvisande kallas för ”68-vänstern”. Jag blev själv en desarmerad handgranat, när Joakim von Braun på Timbro en dag ringde till Gnistan och undrade om jag ville skriva en bok om Sovjets inflytande i den dåvarande fredsrörelsen. Det blev en bra bok, och 25 år senare står jag för varje ord (tror jag).
Så här i efterhand är det dock en annan sak som jag bevarat i mitt hjärta: På Joakims bord – idag är han säkerhetskonsult, då var han högerns motsvarighet till Ebbe Carlsson – stod en inramat devis. Budskapet var inte riktat mot mig, utan mot Joakim von Brauns sida av bordet. Där stod det: ”Älska dina fiender – det tar kål på dem”. En högerman hade aldrig kunnat skriva den kritiska bok om fredsvänstern som von Braun fick mig att skriva. *** Jag tror att det bästa sättet att bekämpa de främlingsfientliga delarna av Sverigedemokraterna är att krama ihjäl dem. Att erkänna att de har rätt. Det betyder inte att de har en riktig helhetsbild, men att de har rätt i att den svenska integrationspolitiken har varit ett fiasko. Timbrohögern långa framgångsrika roll back-offensiv mot vänstern inleddes när man slutade att förneka vänstern och erkände att det fanns moment i vår beskrivning av verkligheten som var sann. Joakim von Braun hade tillhört unghögern i hela sitt liv, men han kände vänsterns historia bättre än jag. Han visste således hur han skulle utnyttja vänsterns styrka (= konkreta saker vi hade rätt i) mot vår samhällsvision (= där vi hade tokfel). Skälet till att Sverigedemokraterna flyttar fram positionerna idag är att det mediepolitiska etablissemanget agerar som högern gjorde innan Timbro, under Sture Eskilssons geniala ledning, la om taktiken: man gör som den bekanta strutsen – stoppar huvudet i sanden och hoppas att faran ska försvinna om man förnekar den. Problemet är inte SP som parti. Problemet är alla de vanliga socialdemorkater, moderater, kristdemokrater, vänsterpartister etc som röstar på Sverigedemokraterna för att de gamla partierna inte erkänner att integrationspolitiken misslyckats. ***Hur vet jag att min tes är bättre? Det vet jag inte, men jag har en hypotes. Läser dagens tidning. Rubrik: ”Fler svenskar toleranta gentemot utlänningar” (SvD 11 maj, sid 13). Konklusion: Enligt SOM-institutet (som gör alla viktiga/riktiga opinionsmätningar) blir vi svenskar mer och mer positiva till våra invandrare: > 1993 ansåg 52% att det ”finns för många utlänningar i Sverige”. Idag har siffran sjunkit till 39%. > 1993 tyckte 25% illa vara om ”att få en invandrare…ingift i familjen”. Idag har andelen sjunkit till 14%. > 1993 stödde 54% förslag att färre invandare skulle släppas in i Sverige. Nu är det bara 49% som delar den åsikten. Konstigt, eller hur? Hur ska man förklara att svenska folket blir allt mindre främlingsfientligt samtidigt som Sverigedemokraterna ökar (på en nivå där vänstern pendlat under ett sekel).Jag har en hypotes: Anta att det beror på de etablerade mediepartierna sent om sider håller på att göra en Timbro? SP:s partiledare intervjuas i Ekots lördagsintervju. Lokalt tar de stora partierna SP på större allvar. Särskilt folkpartiet försöker krama ihjäl rasisterna genom att ”ge dem rätt”, etc. 70- och 80-talsvänstern firade flera opinionssegrar även sedan dess undergång var beseglad. Översatt till dagens kraftmätning: Vi som avskyr främlingsfientligheten bör sätta oss ner och skriva ner de konkreta punkter där vi tycker att de främlingsfientliga har rätt i sak (konkreta missförhållanden) om än fel i huvudsak (ideologin). Jag vet inte om det funkar. Men det har funkat förr och den gången slapp vi att få Jan Myrdal som Pol Pot och mig som Goebbels.
